En allt mer varierande flora av komponentstorlekar som kräver olika stor mängd lodpasta. Att välja en stencil med samma tjocklek över hela ytan innebär ofta en kompromiss med resultat att den är för tjock för de minsta komponenterna och samtidigt för tunn för de största, speciellt om det är fråga om pin-in-paste. Enda sättet att undvika denna kompromiss och garantera att alla komponenter, oavsett storlek, får rätt mängd lodpasta är att använda en steppad stencil eller att individuellt dispensera lodpasta på varje lödö.
Det finns olika typer av steppning; tunnare områden brukar benämnas ”step-down” medan tjockare områden kallas ”step-up”. Om stencilen görs tunnare på undersidan talar man om uretsning. Uretsning är en kavitet på undersidan för att kompensera för upphöjningar på mönsterkortet, t ex etiketter, och innehåller vanligtvis inga aperturer.
Rekommendationer för steppning finns i industristandarden IPC-7525A ”Guidelines for Stencil design”.
Vid etsning av steppade stenciler görs alla typer av steppning (step-up, step-down och uretsningar) i samma process. Stenciler med flera olika tjocklekar måste köras flera gånger genom etsmaskinen, lika många som antalet olika tjocklekar. Steppning görs från 0,2 mm i olika steg ner till 0,08 mm men även ner till 0,02 mm har tillverkats till kund.
Högprecisionsetsad steppad stencil där de blanka områdena är step-up.
Närbild step-up-yta.
Notera hur nära det är möjligt att lägga områden med olika stenciltjocklek.